Dir. Evert Berlin sträcker sig och gungar i länsstolen som han alltid gör för att hantera en inre oro, speciellt vid besvärliga samtal.. Knäpper ihop händerna högt över huvudet och lutar sig så långt bakåt han bara kan och försvinner tillsammans med en gäspning in i bokhyllan som lämpligt nog har en öppning just bakom hans stol...
Läs mer ...
Gå-i-dome! Gå-i-dom! Gå-i-dome! Gå-i-dom! Manar medeltida malmklockorna majestätiskt ur den svarttjärade klockstapelns hålögdheter. Hästarna, helt oförberedda och endast tömlängds avstånd från detta mörka vidunders plötsliga utfall, stegrar sig, vill fly i sken långt från de kyrkliga domänerna. Katafalken gör ett häftigt ryck. Kistan hasar bakåt och just när den lämnar vagnen är Anders P där och famnar den...
Läs mer ...
Varuhissens motor spinner, glaset i hissdörrarna illuminerar och kastar spänning åt den nedsläckta avdelningen på plan två i huset på Stora Nygatan. Hissen stannar med ett glunkande. Som en eurydike från Gamla stans underjord tassar byråns snyggaste tjej, Erika Dickander, ut ur sin gondol. Barfota, chosefritt, oblygt, svårligen döljande solbränd välsvarvad yppighet i slarvigt löst knuten vit frottébadrock och med det drygt skulderbladslånga håret vått hängande. Hon kastar en vänlig blick och ett hej till Sven-Erik. Vanligtvis har hon om dagarna sitt sandré-färgade hår i en fyllig och vacker fläta och så korta kjolar att skillnaden inte är besvärande stor mot klädseln denna kväll. Tystnaden som bröts av hissverket nu ännu starkare. Den kan höras. Tystnaden...
Läs mer ...
– Att prioritera är det som skiljer partierna åt. Det som visar vilken sorts samhälle man vill ha.
Astrid står och lyssnar på Nya Frihetspartiets Amir Balthasars tal i Almedalen. Han är partiets framtidsman och förväntningarna är mycket stora på honom. Många, inte bara inom det egna partiet, tror att han är den som kan räta upp landets ekonomi och få Sverige ur krisen. Dom anser att det är väl den enda lösningen, någon som kommer lite utifrån och inte är hemmablind vad gäller Sverige. En med nya tankar och tankesätt.
Läs mer ...
Dir. Evert Berlin sträcker sig och gungar i länstolen som han alltid gör för att hantera en inre oro, speciellt vid besvärliga samtal.. Knäpper ihop händerna högt över huvudet och lutar sig så långt bakåt han bara kan och försvinner tillsammans med en gäspning in i bokhyllan som lämpligt nog har en öppning just bakom hans stol.
Läs mer ...
Astrid är med mamma på hennes jobb för att bli fotograferad för en annons.
Det blir ganska sent innan de är klara på fotoavdelningen och ska ta den hiss som går genom hela huset.
Straxt surrar varuhissens motor. Hissen stannar med ett ”klopp”.
Där står en kompis till Caroline, Erka Dicander, och ser ut som en Eurydike från Gamla stans underjord
-hej Caroline, har du din dotter med dig? Hon ler så där lagom överslätande med en lätt axelryckning.
-ja hon har fotat Kosta glas
Läs mer ...
-men varför har dom så stora bilar?
Astrid, pappa och farfar Erik står på Norra Bantorget i hörnan Banhusgatan – Upplandsgatan.
Kungligt långsamt, ljudlöst vrålande med flyglar som vingar, i bländande krom glider två stora Cadillac New Yorker upp till huvudentrén vid Folkets Hus –” folkets hus”.
De amerikanska dollargrinen är de största i sta´n och kan därför pråla självsäkert;
-här kommer vi som har hand om det hela!
- pappa vad är det för fina bilar, jag har aldrig sett så stora bilar förr?,
-dom anställda högst upp, direktörerna, är dom som åker i de stora bilarna.
Läs mer ...
Det var i april 1925. På sjömansförmedlingen i Stockholm ropade de ut jobb till en båt som låg på varv i Åbo. S/S Aurora var nu färdigutrustad. Jag anmälde mig och mönstrade på som lättmatros. Dagen därpå fick vi resa med Sveabolagets S/S Heimdal till Åbo. Framme i Åbo gick vi direkt till Aurora. Vi var sju man som mönstrat på samtidigt. Fyra på däck och tre eldare. Befälet hade mönstrat på tidigare och fanns redan ombord. Kaptenen tog emot och önskade oss välkomna. M/S Aurora var registrerad i Västerås. Vi gick dit för att lasta elektriska maskiner och satte kurs mot Leningrad. Resan och vistelsen i Västerås gick sin gilla gång. Nu var vi på Östersjön igen och på väg in i Finska viken. En morgon när jag står till rors siktar vi Kronstad. Lotsbåten kommer och lämnar av lotsen. Döm om min häpnad när han hälsar på kapten och så på mig. Det hade jag...
Läs mer ...
-Astrid, pappa o jag tänkte att i dag när du fyller 12 skulle vi berätta att vi snart ska flytta till ett stort hus i Saltsjöbaden.
-Va!! va farao säger ni! Jag vill inte flytta nånstans!
Novell 5-13 kommer skrivas under 2025.
Läs mer ...